200 författare – David Jonstad

David Jonstad, Sverige

Bok:              Vår beskärda del – en lösning på klimatkrisen. Ordfront, 2009.

Växthuseffekten. Klimatfrågan. Kanske den allvarligaste frågan i vår livstid. Världen står inför en akut nödsituation, utsläppen av växthusgaser är på väg att tippa klimatsystemet över ända. Hela civilisationen riskerar kollaps inom ett par generationer. Vad göra?

Ett mycket realistiskt alternativ hittar jag i David Jonstads bok Vår beskärda del. Att fortsätta överkonsumera är inget alternativ, skriver Jonstad. En radikal lösning måste till, en kollektiv genomgripande plan. För att undvika en kollaps är den enda rimliga åtgärden att slänga sig på den stora röda alarmknappen och signalera NÖDSITUATION. Och då framstår det som ett måste med global ransonering av koldioxid.

Vi kan genast tänka oss klagolåten från bortskämda nutidsmänniskor. ”Det går inte!” Men se, där visar Jonstad att visst skulle det gå! Det är en fyndig modell, med lösningar för olika delar av världen, för landsbygd och människor med speciella behov och i en frisk värld, ett friskt samhälle med friska människor skulle en majoritet utbrista: ”Let’s do it!” De bortskämda nutidsmänniskorna skulle tvingas erkänna att de egentligen menar: ”Jag vill inte!” Men om rättvisa och ansvar inför fattigare länder och kommande generationer uppfattades som angeläget av många skulle dessa bakåtsträvare röstas ned.

Hela samhället har dock glidit in i en kollektiv förnekelse, konstaterar Jonstad. Han skriver:

Den medvetandehöjning som feminister eller människorättsorganisationer lyfter fram som en grundbult i sin verksamhet har ofta som syfte att bekämpa just denna kollektiva förnekelse. Folk ska helt enkelt inte kunna säga att de inte vet vad som händer eller har hänt. De måste hela tiden bli påminda för att inte dras in i förnekelsen.

                      […] I dag antingen vet eller anar de flesta att något fundamentalt är fel i det sätt som vi lever. Men när majoriteten av människorna i stort sett fortsätter som vanligt är det lätt att glida in i den passiva massans trygga famn – och lika svårt att ta sig ur den.

För att slippa göra något (eller åtminstone tillräckligt) har det utvecklats en uppsjö av undanflykter som alla kan härledas till någon form av förnekelse, enligt Jonstad:

  • Jag gör tillräckligt (används inte minst av dem som inte vill se förändringar som drabbar dem själva)
  • Tekniken eller marknaden fixar biffen (önsketänkande)
  • Det är någon annans ansvar (idag hänvisar många till kineserna)
  • Det finns inget jag kan göra (uppgivenhet)
  • Klimathotet är en bluff (används främst av medelålders och äldre män med effektiva filter för relevanta fakta och skruvade teorier om orsak och verkan)

Det går inte att redogöra för Jonstads modell på en sida här. Läs boken, inse att om politisk vilja hade funnits skulle det sannolikt gå att komma tillrätta med vår tids ödesfråga nr 1.

David Jonstads publikationer i urval:

Vår beskärda del – en lösning på klimatkrisen. Ordfront, 2009.

Kollaps – livet vid civilisationens slut. Ordfront, 2012.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.