200 författare – Erich Fromm

Erich Fromm, Tyskland

Bok:              Att ha eller att vara. Natur och Kultur, 1978.

Det som blivit typiskt för människan i Västerlandets industriella samhälle är ”ägandets livsform”, skriver psykologen och samhällstänkaren Erich Fromm i boken Att ha eller att vara. Ägandets livsform innebär en inställning som kretsar kring egendom och vinst, den framkallar en längtan/ett begär efter makt. Lystnad efter pengar, ryktbarhet och makt har blivit det dominerande temat i livet. Normerna för denna livsform och för vårt samhälle är: 1) önskan att förvärva egendom  2) önskan att behålla den  3) önskan att föröka den. Denna inställning (ägandets livsform) betyder att vi vill göra allt och alla till vår egendom, att vi vill råda över andra människor och måste använda makt för att bryta ner deras motstånd. Med ägandets livsform utestänger vi andra människor, skriver Fromm. Försvar, aggression och våld, präglar våra liv.

Det viktiga i ägandets livsform är själva inställningen till ägandet. Begäret. Att försöka hålla fast vid. Begäret innebär bojor som hämmar vår rörelsefrihet, hindrar oss från att förverkliga oss själva. Vinningslystnad och egoism är det karaktärsdrag som är typiskt för oss. Jag är mer, ju mer jag har. Jag måste känna mig fientlig mot alla andra. Jag kan aldrig bli nöjd, eftersom det inte finns någon ände på mina önskemål. Jag måste vara avundsjuk på dem som har mer än jag och rädd för dem som har mindre. Men jag måste samtidigt undertrycka alla dessa känslor för att framstå (för andra och för mig själv) som den leende, rationella, uppriktiga, vänliga människa som jag (och alla andra) låtsas vara.

Grunden för ägandets livsform är det vinningslystna samhället. Vårt socioekonomiska system uppammar karaktärsdrag som är patogena och skapar sjuka människor och ett sjukt samhälle. Erövring, fiendskap och systemets tillväxt bestämmer utvecklingen. Lusten att ha innebär ett ändlöst klasskrig, konstaterar Fromm. Ur global synpunkt blir internationella krig en nödvändighet. Vinningslystnad och fred utesluter varandra.

Bakom ägandets livsform och det vinningslystna samhället finns en relativt ny religion, menar Fromm. Han kallar religionen för ”Det stora löftet” eller tron på ständigt fortskridande framsteg. Detta ”löfte” är en dröm om obegränsade framsteg, herravälde över naturen, materiellt överflöd, största möjliga ”lycka” åt största möjliga antal människor, obegränsad produktion och konsumtion, en ny känsla av frihet (fri från alla bojor), välstånd och komfort åt alla, en ny världsmedelklass där alla jordens människor får del av jordens överflöd. Fromm punkterar denna dröm och visar att den inte är reellt möjlig mer än för en liten minoritet samt att den inte leder till den ”lycka” som ju var själva poängen med löftet.

Vår HÄNGIVENHET för ägandets livsform (”att ha”) är destruktiv. Men samtidigt växer en ny människa, ett nytt samhälle fram, menar Fromm. Den livsform som växer fram är ett radikalt alternativ till ägandets livsform som Fromm kallar varandets livsform. Att vara innebär här en levande, äkta gemenskap med omvärlden och avser ens sanna natur till skillnad från det som förefaller vara. De två livsformerna innebär olika inställningar till jaget och världen, två olika karaktärsstrukturer, som är bestämmande för en människas totala sätt att tänka, känna och handla. Fromms bok är ett briljant försök att undersöka förutsättningarna för ”den nya människan” och ”det nya samhället” att ta form.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.