200 författare – Jean Bricmont

Jean Bricmont, Belgien

Bok:              Humanitär imperialism. Karneval, 2007.

Många människor har försökt beskriva den nuvarande imperialismen, alltså det krig som västerlandet för mot tredje världen, men få lyckas så bra och tydligt som den belgiske professorn Jean Bricmont i boken Humanitär imperialism. Det finns en officiell retorik, hävdar Bricmont, som legitimerar de nutida krigen som det amerikanska imperiet (USA) med ”lydstater” för. Angreppen mot Jugoslavien, Afghanistan och Irak har skett under de mest storslagna humanitära och demokratiska paroller, vi matas av information om att de ädla avsikterna handlar om mänskliga rättigheter, humanitär hjälp, kamp mot fattigdomen, försoningsprocesser, demokrati o s v. ”Humanitärt ansvar” innebär här en ”plikt” att intervenera, en plikt att ”rätta till”.

Men bakom de etiska motiven döljer sig de egentliga politiska och ekonomiska ”behoven”, eller kanske snarare begären. Den ädla retoriken åberopas för att legitimera rätten till inblandning i andra länders angelägenheter, alltså rätten att förespråka ”förebyggande” krig. De så kallade ”humanitära” interventionerna är igångsatta av skäl som gynnar den starkares intressen, ett försök att tvinga på resten av världen sin ordning, menar Bricmont. Dagens humanitära interventioner är alltså inget annat än modern imperialism, en fortsättning på ett månghundraårigt kolonialt tänkesätt.

Den ”humanitära hjälpen” innebär alltid ökade krav på en nyliberal marknadsekonomi. Rättfärdigande av krig är alltså en del av en större global strategi, en globalisering av de kapitalistiska och ekonomiska förhållandena. I denna övergripande strategi är kontroll av oljetillgångar och utbyggnad av militära baser fundamentala byggklossar. Det är även väsentligt att döda hoppet i världens periferi, att på ett systematiskt sätt förhindra varje seriöst socialt framsteg i tredje världen.

De ”humanitära” argumenten har i stor utsträckning godtagits i västvärlden, protesterna har varit små och någon stark antikrigsrörelse har inte uppstått. Orsaken, skriver Bricmont, är den ideologiska offensiv som amerikanska tankesmedjor, vissa filosofer och nyliberala politiker bedrivit i flera årtionden. Den helhet av idéer som förs fram i dagens debatter (och som godtas av i princip alla) utgör det viktigaste hindret för skapandet av en effektiv motståndsrörelse mot de nuvarande imperialistiska krigen.

Samtidigt med den här intellektuellt magra debatten går den ekonomiska, sociala och politiska verkligheten tvärsemot en tillämpning av de ädla avsikterna i praktiken. Genom en debatt som domineras av de brott mot MR o s v som begås av ”de andra” (t ex fundamentalistiska muslimer och terrorister) döljs den viktigaste orsaken till många av de konflikter som idag sliter sönder världen.

Vill vi istället leva i fred med övriga världen krävs en alternativ ekonomisk och politisk ordning samt enorma sociala förändringar, vilket bland annat innebär en oundviklig förlust av vår stormaktsdominans. Vi måste definiera en samhällsform och en livsform som inte bygger på en ohållbar maktställning där ”vi” dominerar över resten av världen. Men då krävs också ett erkännande av vår egen skuld, vårt eget barbari, att det är ”vi” som orsakar de största katastroferna idag, ett erkännande som ytterst få av ”oss” är beredda att göra. Alternativet till en sådan anpassning – eller dominansens ”sista hopp” om man så vill – är att fortsätta tvinga på ”dom” (länder i syd och öst som utmanar västmakterna) vår vilja – om nödvändigt med atomvapen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.