200 författare – Kalle Holmqvist

Kalle Holmqvist, Sverige

Bok:              Den nya världen – reportage från revolutionernas Latinamerika.

                      Murbruk, 2008.

Frilansskribenten Kalle Holmqvist har ett stort intresse för Latinamerika och skriver i boken Den nya världen om Chile, Venezuela och Bolivia, tre länder han besökt flera gånger och tycks ha gedigna kunskaper kring. Latinamerikansk historia handlar till stora delar om förtryck och inte minst förhållandet till storebror USA. I den historia som träder fram ser vi en rad frihetskämpar som stått upp mot förtrycket och strävat efter något annat, ett mer rättvist samhälle utan den fattigdom som präglat området. Kalle Holmqvist lyfter fram Simón Bolívar, Ernesto ”Che” Guevara, Fidel Castro, Salvador Allende och nu i samtiden Hugo Chávez och Evo Morales som de kanske främsta i denna strävan efter en annan värld. ”Frihetskämpar” enligt många, ”skurkar” och ”diktatorer” enligt mer högervänliga röster.

Kalle Holmqvist lyfter fram Chile som det första exempel på ett land som i allmänna val röstade fram en kandidat med socialistisk agenda. Salvador Allendes tid vid makten blev dock kort, från valet 1970 till ”startskottet” till den nyliberala revolution som alltsedan Pinochets maktövertagande 1973 präglat världen. Även om ”vänstern” numera finns vid makten igen i Chile, så är det en himmelsvid skillnad mellan Allendes socialism som skulle ha förändrat samhället i grunden och den urvattnade ”vänsterpolitik” som numera råder.

Annat är det med Venezuela, menar Holmqvist. Venezuela under Hugo Chávez blev det andra landet i Latinamerika som i allmänna val röstade fram en president med socialistisk agenda (2006). Chávez blev president redan 1998, men då med en mindre tydligt formulerad socialism än vid valen 2006 och 2012 då han omvaldes. Efter valet 1998 följde försök till statskupp, men till skillnad från Chile så lyckades inte kuppen i Venezuela, utan den ”bolivarianska revolutionen” kunde fortsätta. Venezuela under regeringen Chávez har varit allt annat än USA-vänlig, men som Holmqvist visar så har det varit en mycket omtyckt politik bland Venezuelas majoritetsbefolkning. Fattigdomen har minskat väsentligt och inte minst deltagandet i samhällsbygget har ökat. Makten har decentraliserats till folket och militären likaså. Fria medier har ökat explosionsartat och regeringen har satsat på en rad ”misiónes” för att komma tillrätta med sociala problem. Ekonomiskt har man betalat av det sista på statsskulden (2007) och är alltså oberoende av storebror. Detta beror inte minst på oljeintäkterna, som till stora delar har nationaliserats under regeringen Chávez.

Högerkrafter har förgäves försökt lyfta fram Chávez mindre goda sidor för att störta honom och ersätta honom med en mer traditionell makthavare som kröker rygg och lyfter på hatten för det internationella och nationella etablissemanget som vill vidga klyftorna mellan fattig och rik istället för att utplåna dem. Men det venezuelanska folket har tydligt i val efter val lyft fram regeringen Chávez och det de tror på.

Venezuela har gått i bräschen för ett samarbete bland latinamerikanska länder, som söker en sorts oberoende från USA och storebror. Argentina, Brasilien, Uruguay, Nicaragua, Ecuador samt inte minst Kuba och Bolivia räknas dit och Kalle Holmqvist skriver även om Bolivia och deras politik under landets förste indianske president Evo Morales. Bolivia som är Latinamerikas tredje fattigaste land (efter Haiti och Nicaragua) står inför enorma utmaningar, men med Morales och MAS-regeringen har jordreformer genomförts och även här ses ett hopp från ett förvisso sargat land.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.