200 författare – Klaus Werner

Klaus Werner (+ Hans Weiss), Tyskland

Bok:              Storföretagens svarta bok. Ordfront, 2005.

Många böcker tar upp enskilda storföretag och deras exploaterande verksamhet. Det går då ofta att avfärda den exploaterande verksamheten som undantag. Tyskarna Werner och Weiss stora förtjänst med boken Storföretagens svarta bok är att de påvisar att det är en systematisk och ofrånkomlig exploatering. De skriver:

”Vårt uppdrag är att gå närmare in på sambanden mellan en globaliserad ekonomisk politik och en dokumenterad utsugning som multinationella företag bedriver.

Vi ser att storföretagen är de aktörer som i praktiken ser till att nettoflödet av jordens resurser går till centrum, på bekostnad av periferin. De som vill rättfärdiga detta nettoflöde, denna utsugning av periferin argumenterar ofta för att deras verksamhet skulle vara bra för lokalbefolkningarna i syd. Det skapar arbetstillfällen och välfärd, heter det i retoriken. Men Werner och Weiss bemöter skickligt denna argumentation:

”Ska barnslavar och lönearbetare med svältlöner, soldater i inbördeskrig och försökskaniner verkligen vara tacksamma mot sina arbetsgivare och investerare för denna sorts utvecklingshjälp? Är det att undra på att ordet ’investering’ alltmera uppfattas som ett annat ord för ’utsugning’?”

Storföretagens verksamhet bedrivs ofta under vidriga förhållanden, där barnarbete, krig, samarbete med militärdiktaturer, miljöförstöring och lönedumpning är förutsättningar för de imponerande vinster som företagen ifråga gör. Du och jag konsumerar tyvärr deras produkter dagligen och stöder denna verksamhet. I den här boken granskas några av de allra största och mest representativa företagen inom läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin, leksaksindustrin, elektronikindustrin, klädesindustrin, oljeindustrin, bankutlåning m.m. Vi ser att de vidriga förhållandena mer är att betrakta som regel än undantag när det gäller stora vinstmaximerande företag. I en avreglerad värld där det övergripande målet är maximal profit ser vi att företagen kan göra precis som de vill, särskilt i länder i syd där det saknas skyddande lagstiftning för både människor och miljö. För att nå målet ser vi att det krävs smutsiga metoder och ignorerande av moraliska principer.

Storföretagen är dock måna om att ”vårda” sitt varumärke/rykte. Därför beskriver man sig som sociala/ekologiska förebilder. Si och så många miljoner satsas på sociala och naturvårdande projekt, framhålls i regelbundna rapporter som företagen utger. Men Werner och Weiss visar ihåligheten i denna ädelhet. I verkligheten ser vi att skrupelfri utsugning är regel (mångmiljardbelopp) och ädelheten en bagatell vid en jämförelse. Nettoresultatet innebär att miljontals livsvillkor förstörs, människor som protesterar mot företagens verksamhet fängslas och koncernerna vägrar att betala skadestånd till drabbade offer.

I en nyliberal värld ser vi också att de nyliberala nationella regeringarna och större unioner som EU alltmer uppträder som storföretagens ombud och skyddar deras verksamhet. Så ser centrum till att bevara nettoflödet av resurser i en snedfördelad värld. Men Werner och Weiss lyfter också fram alternativrörelsen och deras kamp mot nyliberalismen under parollen ”En annan värld är möjlig” och med målet en rättvis form av globalisering. Den gemensamma fienden är de globala koncernerna och deras allierade institutioner som WTO, IMF och Världsbanken, vilka tillsammans upprätthåller en sjuk världsordning.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.