200 författare – Ralph Monö

Ralph Monö, Sverige

Bok:              Vi har ett alternativ – idéer om ett annorlunda samhälle. Liber,                                1982.

Den gängse politiska uppfattningen idag är att den avgörande politiska motsättningen i samhället går mellan marxism och liberalism. Men, skriver Ralph Monö i boken Vi har ett alternativ, dessa två ekonomiska samhällsideologier har en stor enighet kring önskvärdheten av maximal materiell tillväxt och deras främsta tvisteämnen är vem som ska äga produktionsmedlen samt hur produktionsresultatet ska fördelas. En seriös politisk debatt borde istället ställa den traditionella, materiellt inriktade, utvecklingsvägen (där både liberalismen och marxismen ingår) mot en alternativ utvecklingsväg. Monö visar att när det gäller våra centrala frågor, alltså ett större sammanhang, så kommer vi inte att kunna lösa våra stora problem så länge vänster och höger får utgöra varsin ände av samhällsdebatten. Våra så kallade ”demokratiska val” handlar alltså inte om vilken utvecklingsväg vi ska välja, utan om vem som ska styra skutan i den redan utstakade vägen.

Ett avgörande hinder för att lösa miljö- och resursproblemen är att vi ser dem mera som vetenskapliga problem än som politiska. Att försöka få en helhetssyn på miljöproblemen är känsligt för makthavarna, det är betydligt lättare [läs: bekvämare] för våra beslutsfattare att visa upp ett ”miljöintresse” genom att föreslå ytterligare vetenskaplig forskning på de problem som sticker i ögonen än att erkänna att problemen är politiska och förmodligen kräver påtagliga förändringar – ytterst i hela den västerländska livsstilen – för att kunna lösas. Det avslöjas alltså en STOR okunskap när någon säger att ”det här med miljöproblem förändras hela tiden”. Det är inte vetenskapliga genombrott som saknas, utan politiska genombrott. Detta är sig likt sedan många årtionden. Vi vet problemen, men väljer en politik som inte förmår lösa dem.

Monö lyfter fram grunderna för den nuvarande samhällsutvecklingen, alltså samhällets själva mål. Vår traditionella syn på ”utveckling” innebär att ekonomi – lönsamhet till varje pris – hela tiden sätts i första rummet. Alla samhällets kriser definieras i denna modell som ekonomiska kriser. Budskapet är att vi kan expandera oss ur krisen. Genom tillväxt kan vi skapa resurser ”över”, vilket möjliggör ”riktade åtgärder” mot de kriser som dyker upp. Denna skygglappspolitik utgör universallösningen på allt, tillväxt är frälsningen. Vad vi idag vägrar erkänna är att problemen är olika yttringar av ett samhälle i kris där idag både människa och natur hotas till sin existens. Ekonomisk tillväxt är inte längre lösningen på, utan alltmer orsaken till många av de stora sociala och ekologiska problemen, konstaterar Ralph Monö. En av författarens största förtjänster är beskrivningarna av vår sociala utsatthet i det nuvarande systemet och det sociala främlingskapet som kännetecknar vårt förhållande till t ex medmänniskor och arbete.

Grunderna för en samhällsutveckling som kunde komma tillrätta med problemen måste vara de elementära mänskliga behoven och naturens förutsättningar – INTE ekonomisk tillväxt. Monö konkretiserar denna friska samhällsutveckling – detta mål – med en rad idéer på olika samhällsområden. Han stakar ut en riktning mot ett alternativtsamhälle på det sociala och kulturella området, på det ekonomiska området och i vårt förhållande till naturen. Han visar hur förändringar krävs på den politiska nivån men också på det personliga planet, inte minst nödvändigheten av global solidaritet och en ny attityd mot naturen.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.